Hej hopp!

Fan, här var det hundra år sedan jag skev. Så typiskt mig, hur jävla många bloggar har jag inte haft nu? Har typ skapat en ny blogg varje gång efter sådant här avbrott för att jag har trott att om jag skapar en helt ny blogg så ska jag få mer motivation till att skriva. Men riktigt så har det ju tyvärr inte fungerat...

Så det tänker jag inte göra denna gång! Jag vill ha min älskade banditqueen-blogg kvar ;)

Men tro mig, jag vill så gärna skriva, jag älskar att skriva...Ibland är det bara så fruktansvärt svårt att få ner de jag har i huvudet till ord. Ibland eller alldeles för ofta så vill liksom inte tankarna riktigt sammarbeta. Sen så är det faktiskt många gånger som jag känner mig osäker på om jag vill dela med mig av det som finns i mitt huvud. Vissa saker skulle ju säkert kunna skapa ren kaos där ute om jag skrev ut det här...

Haha, fast, skulle inte det vara rätt kul? Att bara skriva exakt hur man känner? Inga lögner, inget omgjort och inga omvägar. Bara 100 % äkta. Det är ju egentligen det jag vill när jag skriver, men har väl aldrig riktigt vågat fullt ut. Har ju fått skit från alla möjliga även när jag har "förfinat" det jag har skrivit, så då kan man ju tänka sig hur mycket skit jag hade fått om jag hade skrivit 100% äkta.

Men min plan nu är faktiskt att försöka göra det så äkta som möjligt ändå, för att jag som skriver får så mycket mer ut av det. Bloggen är ju faktiskt för min egen skull från början, det är min dagbok liksom och i en dagbok, ja där skriver man ju ner alla sina mörkaste hemligheter. Sen så har ju jag valt att ha en blogg, en dagbok på internet som alla kan komma åt, för jag vill faktiskt dela med mig. Ja det vill jag. Annars hade jag inte skapat denna blogg. Likadant måste det ju vara för alla bloggare. Man skapar inte en blogg om man inte vill dela med sig.

Jag vill dela med mig för att det kanske, bara kanske faktiskt kan hjälpa någon där ute. Vadå hjälpa? Tänker ni väl nu. Men jag tror faktiskt att det kan hjälpa, på det sättet att om någon läser min blogg och kanske känner igen sig själv, och liksom kan relatera till det jag skriver. Det har faktiskt hjälpt mig flera gånger, för att jag har på något sätt känt det som ett slags stöd och en påminnelse om att jag kanske inte är ensam om saker jag har gått igenom eller saker som jag känner.

DET vill jag med min blogg och DET tänker jag faktiskt försöka med nu. Men den här gången tänker jag inte lova någonting, jag tänker inte lova att jag ska skriva varje dag eller att jag ska skriva imorgon, då sviker jag er bara och framför allt mig själv. Jag skriver när jag skriver helt enkelt, för det kommer när det kommer. Sen så hade jag ju naturligtvis inte tänkt att ha flera månaders avbrott som jag har haft nu den senaste tiden, vad är det för jävla blogg liksom? Hehe...

Nej nu jävlar.
Fan vad jag svär.
Haha.

Cya ;)