Shabbah!

Här är det lika tråkigt som vanligt...I know...Jag får fan skärpa till mig snart! Men det är så mycket som händer just nu att jag nästan blir helt överväldigad...Ja jag vet, om det är mycket som händer så borde det ju egentligen inte vara några problem med att skriva i bloggen, det borde ju vara tvärtom! Ja...Men det är inte det att det händer mycket saker att jag gör mycket saker, utan det är det att det händer mycket i mig själv just nu...Jag har helt andra energier i mig...Det var så längesedan jag kände mig såhär stark och lycklig. Som jag skrev tidigare så känns det verkligen som att jag är påväg mot bättre tider! Bort från all skit som har varit...

Efter allt jag har varit med om dem senaste åren har jag haft väldigt svårt att se framåt, jag orkade inte ens med skolan...Men nu så känns det som att jag har fått mina krafter tillbaka och det känns som jag äntligen kan börja se framåt! Nu är det bara för mig att försöka ta reda på vad jag vill med mitt liv...Det är lite svårt, jag är lite osäker, det känns som det är väldigt mycket jag vill göra, men varför skulle det vara något dåligt? Man måste väl inte bara vilja göra EN sak eller vara bra på EN sak hela livet? Nej! Jag vill fan testa på det mesta...Sen efter det kanske jag kommer på en eller flera saker som jag trivs mest med.



Juste! Vet ni vad som hände idag? Min mamma kom hem från jobbet och så sprang hon ner till mig med tidningen i handen och skrek: "Elliz, du har kommit med i tidningen!!!" Och jag blev till ett frågetecken...Vadå? Har jag gjort något fel? Tänkte jag...Sist jag var med i tidningen så var det för att jag hade skolkat...Det var genom skolan som jag blev erbjuden att vara med och berätta lite om varför jag skolkade så mycket, men mest vad jag hade fått för hjälp...Nåja! Nog om det...När jag såg ut som ett frågetecken så sa i alla fall mamma: "Men det är ju din artikel som du skickade in i somras!"

Då kom jag ihåg.

Det var en natt när jag var jätteledsen och förbannad...Jag hade nästan förlorat min pojkvän och det var inte först gången, det var tredje gången som han höll på att stryka med...Och allt pga dem där jävla tabletterna som läkarna skrev ut som godis till honom. Självklart så kan man inte skylla allt på läkarna eller tabletterna, han mådde ju dåligt för annat men jag var bara så förbannad och ledsen och kunde inte förstå hur i helvete läkarna tänkte när dem skrev ut mer skit till honom när dem visste hur dåligt han mådde. Då skrev jag i alla fall in till Mitt i tidningen...OCH DEM VALDE MIG! MIN ARTIKEL...AV ALLA SOM SKICKAS IN...Jag är jätteglad. Det känns skitbra. Jag hoppas verkligen att jag kan nå fram till alla läsare...Och kan få folk där ute att tänka till.

Läs min artikel här:

http://arkiv.mitti.se/erez4/online/mitti/sundbyberg.html

(Sida 2)





Puss på er!