Den som kom på att det skulle heta "fjärilar i magen" när man får den här kittlande och pirrande känslan när man är kär borde få ett pris för att ha lyckats förklara en känsla så jävla bra. För det är verkligen så det känns. Och känslor är bland de svåraste sakerna som finns att förklara här i livet.

I min mage är det krig just nu. Ja jag lovar, fjärilarna krigar där inne. Jag kan känna hur deras vingar kittlar insidan av min mage. Ibland känns det som att dem flyger rakt in i huden på mig. Då känns det som att jag ska spy...Ja det här med fjärilar i magen är ju faktiskt inte alltid så gulligt som det låter. Kan vara rätt jobbigt ibland också...



Vårt nervsystem består av två delar, nämligen en del som vi har kontroll över och en annan som styr sig själv, det så kallade autonoma nervsystemet. När vi via sinnena tar emot signaler från omvärlden, till exempel i form av ljud- eller synintryck, överförs dessa till hjärnan som elektrokemiska signaler. Här bearbetas de och blir medvetandegjorda. När vi emellanåt, utöver de vanliga sinnesintrycken, kan känna ”fjärilar” i magen, svaghet i knäna eller hjärtklappning är det för att en del av signalerna transmitteras vidare till det autonoma nervsystemet. Man vet inte med säkerhet varför detta sker, men kanske syftar det till att göra oss extra uppmärksamma på en känsla. Ser vi den vi älskar, får vi fjärilar i magen, och när vi blir rädda, slår hjärtat extra snabbt och tydligt och så vidare. Hos en del människor blir dessa kroppsliga upplevelser mycket starka och svåra att tolka, och då talar man om så kallade somatoforma symptom, som hos vissa kan vara direkt invalidiserande.


Jag trodde aldrig att jag skulle tillåta mig själv att bli det igen...Men...Jag är kär. Ja det är jag, för jag vet hur det känns och det är så jag känner. Jag skiter i om det är jätteknäppt och att kanske ingen förstår...För jag vet att det är äkta. Och allt äkta är bra.