När jag sover bredvid henne så drömmer jag aldrig...Jag sover så djupt så man skulle kunna tro att jag ligger i koma. Men vad finns det egentligen för mig att drömma om? När jag lever i den vackraste drömmen jag vet.




Min dröm blev min verklighet. Så jag vill inte sova längre...Jag vill vara vaken och jag vill vara med henne. För jag vill inte missa en enda sekund.

Varje gång jag måste vara ifrån henne så blir det genast så mycket svårare att andas. Känns som någon har en snara runt mina lungor och knyter åt. Och med det så blir det svårare att leva. Med henne så känns allting så bra, så enkelt...Känns nästan som att smita ifrån verkligheten en stund. Fast egentligen så är det ju inte så...Det är bara jag som inte har förstått att den nya verkligheten är när jag är med henne. Att jag inte behöver drömma om henne längre...

För jag lever i min dröm och den här gången behöver jag inte vara rädd för att vakna.