Rädd

Jag är rädd. Rädd för att bli sårad. Rädd för att öppna upp mig för mycket. Rädd för att bli lurad. Rädd för att bli lämnad ensam igen.

Det är så konstigt...När någonting känns bra så ska man väl inte känna rädsla? Då ska man väl bara vara lycklig? Och ta vara på det som känns bra. Men jag är rädd. Rädsla och oro bara skriker i mig. Ibland så högt att jag tror att alla andra nästan också hör. Och ibland så högt att jag inte kan tänka klart. Alla tankar bara studsar omkring där inne i mitt huvud och blir till en salig röra. Jag blir så osäker. Speciellt på mig själv. Men jag vill inte vara det. Jag vill inte vara rädd. Jag vill ta vara på det som gör mig lycklig. Jag vill fånga den känslan och låsa in den i min kropp och säga åt den att det är okej att vara där. Att det är okej att en annan människa gör mig glad. Att det är okej att känna lycka med någon. För det är det väl?

Eller?





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0