Confused...Or Am I?
Listen to my heart? Oh, really?
Shabah!
Hörrni, det här med känslor suger verkligen. I alla fall alla dåliga känslor...Fast det finns ju dåliga känslor som kan vara bra känslor på samma gång. Det beror på hur dem bemöts och hur man hanterar dem. Sådana känslor har jag just nu och det gör mig helt knäpp. Jag vet inte vad jag vill längre, är så jävla förvirrad och osäker, samtidigt som jag ändå vet vad jag vill och inte alls är förvirrad och osäker, jag vet ju vad som håller på att hända, precis som förra gången...Ändå så vill jag fortsätta...Men ändå inte...ÅH JAG BLIR KNÄPP!!! Jag önskar att mitt hjärta och mitt huvud kunde samarbeta lite bättre, just nu står dem bara och skriker åt varandra. Det är nog bäst att bara glömma och gå vidare...Skitsamma liksom! Hehe...(or not)
I'd do anything
Just to hold you in my arms
To try to make you laugh
Cuz somehow I can't put you in the past
I'd do anything
Just to fall asleep with you
Will you remember me?
Cuz I know I won't forget you
Insane i Shane
Great...
Nu har jag lyckats bli besatt av Shane i L Word igen...Fan då...Devine, om du läser det här så är det ditt fel ;) Hahaha!
DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ! Hur kan en människa vara så fin?
This is so not okay...
När alla sviker...
Jag känner mig så fruktansvärt ensam och sviken, av allt och alla. Rätt komiskt, med tanke på att jag har över 600 vänner på facebook...Snart uppe i 700. Visserligen så är dem flesta på facebook gamla barndomsvänner som jag inte har kontakt med längre och folk jag har träffat på fester eller genom internet, men ändå. Det är ändå väldigt komiskt och så jävla tragiskt. Finns det någon i den där långa jävla listan som är en sann vän? Och hur vet jag det? När det känns precis tvärtom. Hur kan det ha blivit såhär? Jag börjar tro att det är mitt fel, att det är mig det är fel på...Stöter folk bort mig? Eller är det kanske jag som stöter bort folk? Men jag gör ju det av en anledning i så fall och det är för att alla sviker mig...Alla är falska mot mig och alla skiter i mig. Och att förvänta sig av en vän att den ska finnas där och ställa upp och vara sann mot en är väl inte för mycket begärt? Det kan väl knappast vara så att jag har för höga krav på hur man ska vara för att vara min vän? Men jag har också svårt att tro eller jag vill inte tro att alla som jag trodde var mina riktiga vänner faktiskt bara skiter i mig. Men det verkar tyvärr vara så...Kanske tycker dem att jag är en dålig vän? Jag vet inte...Jag försöker komma på vad det är som händer och jag försöker intala mig själv att det är jag som överdriver och att jag har fel men känslorna tar mig alltid tillbaka till sanningen, min sanning. Jag förstår ingenting...Jag är rädd.
Jag tycker att jag är en bra vän, ja, till och med jag med min låga självkänsla kan säga något så bra om mig...Jag ÄR en bra vän. Och jag kan säga det utan att tveka och med ett gott samvete. För att jag vet att jag bryr mig om mina vänner, jag försöker alltid finnas där när dem behöver mig, jag går inte bakom ryggen på mina vänner, jag försöker vara ärlig även fast jag tycker det är väldigt jobbigt att säga vad jag tycker ibland. Men aldrig, aldrig att jag skulle såra en vän medvetet. Skita i den, snacka skit om den eller ljuga. Ibland har jag som sagt problem med att säga vad jag tycker, men det handlar bara om att jag är rädd för att såra personen och för att jag är så osäker på mig själv. Men jag skulle aldrig ljuga för att just ljuga. Självklart så har även jag gjort fel och sårat vänner...Jag är ju inte miss perfect liksom...Men jag har lärt mig av mina misstag, jag har tagit åt mig dem, så nu vet jag vad som är rätt och fel och tänker inte göra fel igen.
Jag vet också om att det finns en annan anledning till varför jag är ensam...Och det är för att jag har varit tvungen till att byta umgänge flera gånger, då jag har lyckats hamna i ett antal ormgropar som nästan har slukat mig. Men jag har lyckats ta mig ur innan det har varit försent och det är jag så glad och tacksam för idag. Men tyvärr så gjorde inte vännerna likadant. Det var redan försent för dem. Många är kvar än idag i dem här umgängena, det gör ont i mig att se hur dem blir slukade och hur dem försvinner mer och mer. Det är nog kört för dem. Dem har varit där alldeles för länge. Undrar varför alla fina människor ska råka illa ut?
Jag önskar att jag kunde rädda dem, faktum är att jag önskar att jag kunde rädda alla människor...Men det vet jag att jag inte kan, inte utan att bli slukad själv. Man skulle varit superwoman...
Have you ever been so lonely
there's no one there to hold
just pull me in or disown me
and then
climb inside
my arms are open wide
have a look inside
It is not that I am scared to learn
just why I'm empty inside
just hold my hand to show some concern
if I live or die
My eyes are are open wide
help me look inside
Singing (Justin sings)
I hear the water drip from the faucet
it's sweetly falling into
who know
I'm gently closing the closet
and I fall to the floor
and crawl to my room
the thought of ending it soon
just let me sleep in my room
hear me CRY...
cry
cry
cry
No, I hear a knock at the front door
Don't come in
I try to look at you but I can't stop shaking
leave me alone just go away
Mother I'm soo scared
I'm so scared
An empty bed but all of my sheets
are gone
they're wrapped around me and you
all is quiet but the drop of my gun
'cause I...
I want to belong to someone
but maybe life's not for everyone.
Älskar att sova men hatar att gå och lägga mig...
I got your smell stuck in my nose...And I don't want it to disappear...Ever.
Eller mitt på morgonen kanske man ska säga? För mig är det ju natt, eftersom jag inte har gått och lagt mig än...Eller vad är natt egentligen? Jag menar, allt innan 12 räknas väl som kväll och allt efter räknas väl som morgon eftersom det är då det slår om till en ny dag? Men vad är då natt? Bestämmer man det själv?
Aja, whatever, varför ska jag alltid tänka så mycket? Och på så konstiga saker? Jag orkar inte. Ibland önskar jag att jag var en sån som inte tänker alls...En vacker dag kommer jag ju att bli knäpp av alla dessa tankar...
Jag är i alla fall på G att gå och lägga mig nu, ligger i sängen med laptopen på magen och sötnosen Milo ligger här bredvid och snarkar redan. Jag har haft så mycket att tänka på den sista tiden och så mycket känslor på en och samma gång så att jag knappt har kunnat sova...I alla fall inte somna. Sen när jag väl har somnat så är det ju inga problem att sova, tvärtom, kan sova bort hela dagarna och vill inte gå upp för att det är så skönt...Speciellt när drömmarna är bättre än verkligheten.
Nu ska jag drömma om döda fjärilen, hon är mer levande då...
![](https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/2161530/images/2010/loneliness_81434075_105962509.jpg)
Come on and show
them your love
rip out the wings of a butterfly
for your soul
my love
rip out the wings of a butterfly
for your soul
GODNATT!
I wanna be amazing for you...
How am I supposed to breathe?
I try to relax
I touch your still frame
So I can watch you closer
And study the ways I believe
I belong to you (to you)
So I, I scratch at your waist line, your doll hair
I dig up the thought of how your eyes glow
So I make you my religion, my collision, my escape goat
So have I found your secret weak spot, baby?
Can you pretend I'm amazing?
I can pretend I'm amazing...
Instead of what we both know?
Instead of what we both know?
I cut to the punch line, baby
Can't we pretend I'm amazing?
Instead of what we both know?
And now our history is for sale
And for that I apologize
You see you're my only know how
The study of when I believed
I belonged to you (to you)
You see I've made you into something more delicious,
My sweet ghost
So have I found your secret weak spot, baby?
Can you pretend I'm amazing?
I can pretend I'm amazing...
Instead of what we both know?
Instead of what we both know?
I cut to the punch line, baby
Cant we pretend I'm amazing?
Instead of what we both know?
En död fjäril
Hon är som en död fjäril, vacker att titta på, men har vingar som inte slår...
Jag vet, fucked up som fan, men välkommen till min nya blogg! Igen...
Med samma hjärta som fortfarande slår innanför bröstkorgen, startar jag nu en ny blogg och ett nytt liv...
Tjabba!
Nu har jag gjort det igen...En ny blogg för 5:e gången eller något sådant. Men precis som jag skrev i min förra blogg: "I ett nytt liv, behövs en ny blogg" och det är väl inte inte mer än rätt? Jag vill ju inte ha massa gammalt skit skräpandes i min blogg...Den bloggen och livet gick ändå åt helvete, så jag behöver en ny start.
Det känns typ som att jag har levt flera olika liv, men ändå varit en och samma person innerst inne...Det känns ganska konstigt faktiskt och jobbigt...Det är ganska svårt för mig att veta vem jag verkligen är och ännu svårare att veta vem jag VILL vara. Men efter många om och men och misslyckandes så tror jag att jag har kommit på det nu.
Det är ett och samma hjärta som har slagit innanför min bröstkorg och följt med mig genom de här liven och jag har lärt mig så mycket...Men en sak som jag verkligen har lärt mig och äntligen har tagit till mig, det är att det finns ingen annan än du som kan förändra ditt liv, så är du missnöjd med ditt liv, gör som jag, byt ut det mot ett annat!