Jag känner mig så fruktansvärt ensam och sviken, av allt och alla. Rätt komiskt, med tanke på att jag har över 600 vänner på facebook...Snart uppe i 700. Visserligen så är dem flesta på facebook gamla barndomsvänner som jag inte har kontakt med längre och folk jag har träffat på fester eller genom internet, men ändå. Det är ändå väldigt komiskt och så jävla tragiskt. Finns det någon i den där långa jävla listan som är en sann vän? Och hur vet jag det? När det känns precis tvärtom. Hur kan det ha blivit såhär? Jag börjar tro att det är mitt fel, att det är mig det är fel på...Stöter folk bort mig? Eller är det kanske jag som stöter bort folk? Men jag gör ju det av en anledning i så fall och det är för att alla sviker mig...Alla är falska mot mig och alla skiter i mig. Och att förvänta sig av en vän att den ska finnas där och ställa upp och vara sann mot en är väl inte för mycket begärt? Det kan väl knappast vara så att jag har för höga krav på hur man ska vara för att vara min vän? Men jag har också svårt att tro eller jag vill inte tro att alla som jag trodde var mina riktiga vänner faktiskt bara skiter i mig. Men det verkar tyvärr vara så...Kanske tycker dem att jag är en dålig vän? Jag vet inte...Jag försöker komma på vad det är som händer och jag försöker intala mig själv att det är jag som överdriver och att jag har fel men känslorna tar mig alltid tillbaka till sanningen, min sanning. Jag förstår ingenting...Jag är rädd.

Jag tycker att jag är en bra vän, ja, till och med jag med min låga självkänsla kan säga något så bra om mig...Jag ÄR en bra vän. Och jag kan säga det utan att tveka och med ett gott samvete. För att jag vet att jag bryr mig om mina vänner, jag försöker alltid finnas där när dem behöver mig, jag går inte bakom ryggen på mina vänner, jag försöker vara ärlig även fast jag tycker det är väldigt jobbigt att säga vad jag tycker ibland. Men aldrig, aldrig att jag skulle såra en vän medvetet. Skita i den, snacka skit om den eller ljuga. Ibland har jag som sagt problem med att säga vad jag tycker, men det handlar bara om att jag är rädd för att såra personen och för att jag är så osäker på mig själv. Men jag skulle aldrig ljuga för att just ljuga. Självklart så har även jag gjort fel och sårat vänner...Jag är ju inte miss perfect liksom...Men jag har lärt mig av mina misstag, jag har tagit åt mig dem, så nu vet jag vad som är rätt och fel och tänker inte göra fel igen.

Jag vet också om att det finns en annan anledning till varför jag är ensam...Och det är för att jag har varit tvungen till att byta umgänge flera gånger, då jag har lyckats hamna i ett antal ormgropar som nästan har slukat mig. Men jag har lyckats ta mig ur innan det har varit försent  och det är jag så glad och tacksam för idag. Men tyvärr så gjorde inte vännerna likadant. Det var redan försent för dem. Många är kvar än idag i dem här umgängena, det gör ont i mig att se hur dem blir slukade och hur dem försvinner mer och mer. Det är nog kört för dem. Dem har varit där alldeles för länge. Undrar varför alla fina människor ska råka illa ut?

Jag önskar att jag kunde rädda dem, faktum är att jag önskar att jag kunde rädda alla människor...Men det vet jag att jag inte kan, inte utan att bli slukad själv. Man skulle varit superwoman...

Have you ever been so lonely
there's no one there to hold
just pull me in or disown me
and then
climb inside
my arms are open wide
have a look inside

It is not that I am scared to learn
just why I'm empty inside
just hold my hand to show some concern
if I live or die
My eyes are are open wide
help me look inside

Singing (Justin sings)

I hear the water drip from the faucet
it's sweetly falling into
who know
I'm gently closing the closet
and I fall to the floor
and crawl to my room

the thought of ending it soon
just let me sleep in my room

hear me CRY...
cry
cry
cry

No, I hear a knock at the front door
Don't come in
I try to look at you but I can't stop shaking
leave me alone just go away
Mother I'm soo scared
I'm so scared

An empty bed but all of my sheets
are gone
they're wrapped around me and you
all is quiet but the drop of my gun
'cause I...
I want to belong to someone
but maybe life's not for everyone.