Det går inte att behålla en död fjäril...Förr eller senare så kommer ju kroppen att försvinna...

Jag tänker på dig. Men inte på samma sätt som förut...Nu grubblar jag mest. För jag vet att det här bara är så himla onödigt. Allting. Men man lär ju sig alltid någonting av allt och du hjälpte verkligen mig på flera sätt. Det har du ingen aning om, du vet ingenting alls, men det behöver du inte göra längre. Jag ville det först, men nu vill jag bara glömma, glömma men ändå komma ihåg, kan man göra det?

Hela grejen känns så larvig, folk skulle nog skratta åt mig om dem visste...Jag inbillar mig hela tiden att folk vet och att folk skrattar åt mig och pratar om det...Men dem får skratta om dem vill (nej nu ljuger jag, men jag önskar att det var så), jag förväntar mig inte att någon ska förstå detta...

Jag känner mig bara så svag, så fjantig, så blottad och så korkad...Men mest av allt så känner jag mig dålig och som att jag liksom inte duger. Även fast jag nästan är helt hundra på att ingen förstår...Och allra minst dem som jag verkligen inte vill ska förstå.

Åh herregud, ni måste tro att jag är knäpp...Men ni behöver inte förstå dem här konstiga inläggen, det är verkligen inte meningen att ni ska göra det..Jag skriver dem mest för min egen skull för att jag behöver skriva av mig...

Nu ska jag se klart på filmen "Remember Me", Mamma sa att den var bra...Men den verkar väldigt djup och säkert en massa sorglig så jag vet en som kommer gråta! Hehe...

Ciao så länge ;)